Gudlikt samarbete?

Det är tröttsamt att klaga på kyrkan. Det är inte mycket man kan göra åt det man vill klaga på. Och när man betraktar lite närmare de sakfrågor som irriterar, så upptäcker man personer bakom det otillfredställande. Självklart är det personer, människor som du och jag. Det är vi som är problemen. Det är just därför det är så viktigt att vi samtalar med varandra. Det gäller ju inte bara i kyrkan. Men kan man inte förvänta sig en förebildlig samtalskultur i kyrkan? Eller, skulle man inte kunna vänta sig det; att den kristna kyrkan i samhället upplevde sig som ansvarliga för en förebildlig samtalskultur?
Jag hör redan hur ni skrattar åt mig. Kyrkan har väl aldrig föregått med gott exempel på samtalskonst! Kyrkan har i långa stycken visat utmärkta prov på det motsatta.
Men på många orter är det i alla fall en fantastisk kreativitet och samarbetsglädje i den kyrkliga verksamheten. Och när det är fallet, ja då intresserar också kyrkan medborgarna. Enkel och självklar följd av engagement.
Jag blir sur på likgiltighet i den kyrkliga verksamheten. Jag blir arg på hierarkiska arbetsmodeller. Jag går i krig mot översitteri och intillektualiserande teologi. Det existerar tyvärr överproduktion av all det nämnda negativa i den kyrkliga sfären.
Här i Berlin är det nästan komiskt att betrakta hur olika arbetet tar sig form i ett pastorat med tre kyrkor, i Berlins absoluta centrum, - Mitte - . En av kyrkorna är alltid fylld till bristningsgränsen vid gudstjänster av olika slag. Och det gäller alla gudstjänster, - så gott som -, flera gånger i veckan. Samarbetet mellan kompetencer av skilda slag är mycket utvecklat i den församlingen. En av de andra kyrkorna, med liknande medborgarklientel, står tom.
Den trista sanningen om den tomma kyrkan, är att samarbetet mellan de anställdas funktioner är satt ur spel.
Ibland talar vi om eldsjälar. Men det är inte nog med en ledande eldsjäl alltid. Det är den energi som uppstår mellan ansvarstagande parter, som driver en verksamhet framåt och inspirerar andra till att också engagera sig.
Ledarskap är viktigt, men en ensam ledare, kontaktlös med sin organisation, är ju bara en figur.
Den figuren är destruktiv för organisationen. Är ledaren mentalt kontaktlös med sina medarbetare, så är faktiskt situationen destruktiv också om medarbetarna 'gör som de bliver tillsagda'. Situationen är destruktiv också om de flesta arbetsorderna är förnuftiga och kloka.
Det är inte en gång nog med förnuft och klokhet, för att en organisation skall fungera.
Jag tror att det finns flera aspekter på 'samarbetsoptimering', men i kyrkan finns det några grundläggande, för just den utmärkande uttryck som skall till, för att 'samarbetsoptimeringen' skall komma i funktion. Kyrkans ledstjärna måste vara den som kan sammanfattas i trovärdiga förtolkningar av Kristus. Det är den kristna kyrkans produkt! Ganska enkel logik, inte sant?
Förtolkningarna kan ju bli lite olika nu och då, av och till. Men frågar du människor på gatan, om vad de menar att kyrkan skall stå upp för, så får du några svar som de flesta är eniga om, vare sig de är kyrkobesökare eller inte. Du kan ju fråga dig själv, nu när du läser det här, vad du menar att kyrkan borde vara bra på.
Så frågar jag dig: skulle inte en följd av förnuftig tolkning av kristendom vara; att kyrkan skulle vara en föregångsmodell i samarbetsteknik?