Whitin a few days there was political elections both in Denmark and Berlin. To me it was rather exiting, as I was giving the oppurtunity to participate in this event for the first time in Berlin. And I have 12 years behind me as employed musician in Denmark, where I never took part of the possibility to vote. In Denmark i did not feel very welcome to do that. It might just have been a feeling, but a feeling that almost every day got fuel from very distinguished messages about me; that I am not danish. The remarks about my dialect was expressed as missing knowledge of the danish language. This danish attitude do not inspire a guest from another country to participate in the society. There is also difficult to detect deeper ideological arguments under the surface of the daily political retoric in Denmark.
I have been rather astonished from time to time about the danish way to create political propaganda. There is a shameless way of expressing direct egoistical offers to the voters, as should the political responsibility for the gowernment be; only to deal with giving you the best offer for your taxmoney. Of course is the main task for the elected politicians to handle our common resources. But I am of that impression that the most inhabitants in Denmark detest a discussion about ideology. So that's the leading star also for the politicians.
Such an attitude is almost impossible to keep up in Berlin. Twenty years after the wall, with still remaining memories fysical, and for many decades to come, private and social resemblences, make ideological arguments belonging to the daily discussions between friends and also with persons that you do not know. For the nation Germany, is the reality of responsibility for theire part of second world war, one of the most clear facts in the nations mind.
If you do not have an explainable ideology in German, you will be considered as a person with identity failure. Those circumstances made the voting situation more exiting to me. I know Berlin since many years, and had no problem with deciding who to support, but I did feel it as importent to take part. That feeling never occured to me in Denmark.
Neverless, I feel some of the same annoyance in Berlin as in Denmark over stupid political propaganda. And sorry to say, that go's also for so a big party as the Christdemocrates. What do you think about the substance in this annoncement f.ex.:"damit sich was ändert"..='that something change'....
Both Berlin and Denmark got socialdemocrates in head of the gowernments, but from different reasons. In Denmark the liberal party "Venstre", choosed to rule the country together with the rightwinged extremists "Dansk folkparti" after the last election, so they got last week what they diserved; the red card. The architect of that stupid combination, Anders Fough Rasmussen, got rewarded with the chiefspost at Nato, after getting friend to the US-president Bush. So he does not have to pay for his sins to day.
I do not have the courage to comment the danish socialdemocrates.
But in Berlin you might say without anxiety that the socialdemocrates were reelected the third time because they deserved it.
I mean that the elected persons to our democratic institutions, among other dutys also have a pedagogical one. Anders Fough Rasmussen have deeply missused that part of his responsibility as elected politician in Denmark, when he he decided to rule the country together with opportunists. The "Dansk Folkparti" has shown a very agressiv attitude as supporting party to the "Venstre" in Denmark the last years, with very clear demands about influence on immigrant poilitic f.ex.
In Berlin is the liberal party disappered from influence on the politic. That is a tragical fact for the democracy here, as I see it. I would say that it has to do with lost of identity. That is also what happend to the danish liberal party, "Venstre".
From what reason do some elected persons choose to cover up about the deeper ideological questions? Does it pay off? Is our western culture on way out of track. Can we allow our selves and our elected to make us more and more stupid?
Monday 19 September 2011
Sunday 4 September 2011
Wednesday 6 July 2011
Sunday 19 June 2011
Gudlikt samarbete?
Det är tröttsamt att klaga på kyrkan. Det är inte mycket man kan göra åt det man vill klaga på. Och när man betraktar lite närmare de sakfrågor som irriterar, så upptäcker man personer bakom det otillfredställande. Självklart är det personer, människor som du och jag. Det är vi som är problemen. Det är just därför det är så viktigt att vi samtalar med varandra. Det gäller ju inte bara i kyrkan. Men kan man inte förvänta sig en förebildlig samtalskultur i kyrkan? Eller, skulle man inte kunna vänta sig det; att den kristna kyrkan i samhället upplevde sig som ansvarliga för en förebildlig samtalskultur?
Jag hör redan hur ni skrattar åt mig. Kyrkan har väl aldrig föregått med gott exempel på samtalskonst! Kyrkan har i långa stycken visat utmärkta prov på det motsatta.
Men på många orter är det i alla fall en fantastisk kreativitet och samarbetsglädje i den kyrkliga verksamheten. Och när det är fallet, ja då intresserar också kyrkan medborgarna. Enkel och självklar följd av engagement.
Jag blir sur på likgiltighet i den kyrkliga verksamheten. Jag blir arg på hierarkiska arbetsmodeller. Jag går i krig mot översitteri och intillektualiserande teologi. Det existerar tyvärr överproduktion av all det nämnda negativa i den kyrkliga sfären.
Här i Berlin är det nästan komiskt att betrakta hur olika arbetet tar sig form i ett pastorat med tre kyrkor, i Berlins absoluta centrum, - Mitte - . En av kyrkorna är alltid fylld till bristningsgränsen vid gudstjänster av olika slag. Och det gäller alla gudstjänster, - så gott som -, flera gånger i veckan. Samarbetet mellan kompetencer av skilda slag är mycket utvecklat i den församlingen. En av de andra kyrkorna, med liknande medborgarklientel, står tom.
Den trista sanningen om den tomma kyrkan, är att samarbetet mellan de anställdas funktioner är satt ur spel.
Ibland talar vi om eldsjälar. Men det är inte nog med en ledande eldsjäl alltid. Det är den energi som uppstår mellan ansvarstagande parter, som driver en verksamhet framåt och inspirerar andra till att också engagera sig.
Ledarskap är viktigt, men en ensam ledare, kontaktlös med sin organisation, är ju bara en figur.
Den figuren är destruktiv för organisationen. Är ledaren mentalt kontaktlös med sina medarbetare, så är faktiskt situationen destruktiv också om medarbetarna 'gör som de bliver tillsagda'. Situationen är destruktiv också om de flesta arbetsorderna är förnuftiga och kloka.
Det är inte en gång nog med förnuft och klokhet, för att en organisation skall fungera.
Jag tror att det finns flera aspekter på 'samarbetsoptimering', men i kyrkan finns det några grundläggande, för just den utmärkande uttryck som skall till, för att 'samarbetsoptimeringen' skall komma i funktion. Kyrkans ledstjärna måste vara den som kan sammanfattas i trovärdiga förtolkningar av Kristus. Det är den kristna kyrkans produkt! Ganska enkel logik, inte sant?
Förtolkningarna kan ju bli lite olika nu och då, av och till. Men frågar du människor på gatan, om vad de menar att kyrkan skall stå upp för, så får du några svar som de flesta är eniga om, vare sig de är kyrkobesökare eller inte. Du kan ju fråga dig själv, nu när du läser det här, vad du menar att kyrkan borde vara bra på.
Så frågar jag dig: skulle inte en följd av förnuftig tolkning av kristendom vara; att kyrkan skulle vara en föregångsmodell i samarbetsteknik?
Jag hör redan hur ni skrattar åt mig. Kyrkan har väl aldrig föregått med gott exempel på samtalskonst! Kyrkan har i långa stycken visat utmärkta prov på det motsatta.
Men på många orter är det i alla fall en fantastisk kreativitet och samarbetsglädje i den kyrkliga verksamheten. Och när det är fallet, ja då intresserar också kyrkan medborgarna. Enkel och självklar följd av engagement.
Jag blir sur på likgiltighet i den kyrkliga verksamheten. Jag blir arg på hierarkiska arbetsmodeller. Jag går i krig mot översitteri och intillektualiserande teologi. Det existerar tyvärr överproduktion av all det nämnda negativa i den kyrkliga sfären.
Här i Berlin är det nästan komiskt att betrakta hur olika arbetet tar sig form i ett pastorat med tre kyrkor, i Berlins absoluta centrum, - Mitte - . En av kyrkorna är alltid fylld till bristningsgränsen vid gudstjänster av olika slag. Och det gäller alla gudstjänster, - så gott som -, flera gånger i veckan. Samarbetet mellan kompetencer av skilda slag är mycket utvecklat i den församlingen. En av de andra kyrkorna, med liknande medborgarklientel, står tom.
Den trista sanningen om den tomma kyrkan, är att samarbetet mellan de anställdas funktioner är satt ur spel.
Ibland talar vi om eldsjälar. Men det är inte nog med en ledande eldsjäl alltid. Det är den energi som uppstår mellan ansvarstagande parter, som driver en verksamhet framåt och inspirerar andra till att också engagera sig.
Ledarskap är viktigt, men en ensam ledare, kontaktlös med sin organisation, är ju bara en figur.
Den figuren är destruktiv för organisationen. Är ledaren mentalt kontaktlös med sina medarbetare, så är faktiskt situationen destruktiv också om medarbetarna 'gör som de bliver tillsagda'. Situationen är destruktiv också om de flesta arbetsorderna är förnuftiga och kloka.
Det är inte en gång nog med förnuft och klokhet, för att en organisation skall fungera.
Jag tror att det finns flera aspekter på 'samarbetsoptimering', men i kyrkan finns det några grundläggande, för just den utmärkande uttryck som skall till, för att 'samarbetsoptimeringen' skall komma i funktion. Kyrkans ledstjärna måste vara den som kan sammanfattas i trovärdiga förtolkningar av Kristus. Det är den kristna kyrkans produkt! Ganska enkel logik, inte sant?
Förtolkningarna kan ju bli lite olika nu och då, av och till. Men frågar du människor på gatan, om vad de menar att kyrkan skall stå upp för, så får du några svar som de flesta är eniga om, vare sig de är kyrkobesökare eller inte. Du kan ju fråga dig själv, nu när du läser det här, vad du menar att kyrkan borde vara bra på.
Så frågar jag dig: skulle inte en följd av förnuftig tolkning av kristendom vara; att kyrkan skulle vara en föregångsmodell i samarbetsteknik?
Wednesday 4 May 2011
|
| ||||||||||||||||||||||||
Friday 22 April 2011
travel in the past to reharsel
När det sista DDR-huset är sanerat, finns bara historieböckerna, film, billder och museum att minna oss om det förgangna.
Sunday 3 April 2011
Saturday 2 April 2011
Wednesday 30 March 2011
Monday 28 March 2011
Concert programs the autumn 2011 with scandinavian romantic music, Mendelssohn and other can be booked at: thorbjorn@live.de
Subscribe to:
Posts (Atom)
